"Snart, håll ut några dagar till bara"
Det var vad jag stod och sa till mig själv i kylan på tågperrongen när jag skulle åka hem.
Snart väntar sol och värme, det är en tröst i kylan.
För mig i alla fall.
 
* * *
 
Försöker komma ihåg allt jag måste komma ihåg på jobbet innan jag sticker.
Tror nog att jag har tänkt på det mesta för att underlätta för mina kollegor.
 
* * *
 
Var och fick kalufsen kapad av Wirvla igår.
Otroligt skönt att sitta där och bli ompysslad en stund, att sitta och njuta i massagestolen under tiden håret blir tvättat. Rena rama himmelriket!
 
Önskar att jag hade tid på morgonen att fixa med håret som hon gör, men jag får vara glad om jag hinner med att borsta håret innan jag rusar till tåget på morgonen. Att stå där och föna mm det kan jag ju bara glömma.
 
* * *
 
Skönt med helg och att få sovmorgon.
Men som vanligt startar helgen med lite skaldjur.
 
 
 
    
 
Visst är det väl lite underligt, men jag börjar redan tänka på nästa resmål.
Jag har en ganska så stark känsla av att det kommer att bli underbara Nerja, frågan är väl mer om det ska bli redan i maj eller om jag kan hålla mig till oktober.
 
 
 
Jag vaknar med ett ryck och inser att det inte är mitt alarm som piper.
Jag hade nämligen glömt att kolla alarmet på kvällen, hade glömt att jag hade stängt av det när jag hade lite sovmorgon i fredags.
Nu vaknade jag alltså 15 minuter för sent.
Och 15 minuter sent på morgonen är ingen lek, alla rutiner ruckas och allt blir fel.
 
Jag tittar mig i spegeln och ser mitt rödflammiga ansikte, något knasar sedan jag var och skäggade av mig i förra veckan. Inte nog med att jag har som utslag i ansiktet, jag har fått en herpesblåsa på överläppen.
Underbart!
Tredje gången på kort tid som jag har det eländet.
Som tur är så har jag ju den här gången medicin hemma så det blir till att gräva fram en tablett och försöka ignorera blåsan.
 
På tåget känner jag att det här inte kommer att bli en bra dag, och jag hade inte blivit förvånad om vi hade blivit stående i ett par timmar där på spåret. Men tåget rullade på som det skulle, konstigt nog.
Helt plötsligt inser jag att eländet i alla fall inte är slut.
Jag har glömt att packa ner min BH så jag fick gå med dom attributen hängande och slängande hela dagen på jobbet. Otroligt obehaglig känsla, även om det antagligen inte var några andra som lade märke till det.
Förutom dom kollegor jag berättade det för alltså.
 
Dags att ta hand om mitt rödflammiga ansikte, ska testa produkterna jag fick idag för att försöka stävja det här som antagligen kan vara en allergisk reaktion.
 
Jag ska noga se efter att alarmet är på när jag går i säng idag, så hoppas jag att morgondagen blir bättre än vad den här dagen har varit.