Jag vaknar med ett ryck och inser att det inte är mitt alarm som piper.
Jag hade nämligen glömt att kolla alarmet på kvällen, hade glömt att jag hade stängt av det när jag hade lite sovmorgon i fredags.
Nu vaknade jag alltså 15 minuter för sent.
Jag hade nämligen glömt att kolla alarmet på kvällen, hade glömt att jag hade stängt av det när jag hade lite sovmorgon i fredags.
Nu vaknade jag alltså 15 minuter för sent.
Och 15 minuter sent på morgonen är ingen lek, alla rutiner ruckas och allt blir fel.
Jag tittar mig i spegeln och ser mitt rödflammiga ansikte, något knasar sedan jag var och skäggade av mig i förra veckan. Inte nog med att jag har som utslag i ansiktet, jag har fått en herpesblåsa på överläppen.
Underbart!
Tredje gången på kort tid som jag har det eländet.
Som tur är så har jag ju den här gången medicin hemma så det blir till att gräva fram en tablett och försöka ignorera blåsan.
På tåget känner jag att det här inte kommer att bli en bra dag, och jag hade inte blivit förvånad om vi hade blivit stående i ett par timmar där på spåret. Men tåget rullade på som det skulle, konstigt nog.
Helt plötsligt inser jag att eländet i alla fall inte är slut.
Helt plötsligt inser jag att eländet i alla fall inte är slut.
Jag har glömt att packa ner min BH så jag fick gå med dom attributen hängande och slängande hela dagen på jobbet. Otroligt obehaglig känsla, även om det antagligen inte var några andra som lade märke till det.
Förutom dom kollegor jag berättade det för alltså.
Förutom dom kollegor jag berättade det för alltså.
Dags att ta hand om mitt rödflammiga ansikte, ska testa produkterna jag fick idag för att försöka stävja det här som antagligen kan vara en allergisk reaktion.
Jag ska noga se efter att alarmet är på när jag går i säng idag, så hoppas jag att morgondagen blir bättre än vad den här dagen har varit.
Kommentera