16 juni är en speciell dag.
16 juni 1984 vigdes vi.
Det betyder att vi nu varit gifta i 30 år, vilket tydligen kallas pärlbröllop.
 
30 år, det är en hel evighet.
När jag tittar på våra bröllopsfoton så tycker jag att jag ser så otroligt ung ut. Det är ju inte så konstigt, jag var två veckor från att fylla 24 år. 
Men jag kände mig inte så ung, jag var ju redan mamma. M var 11 månader och det här var det naturliga steget att ta.
Vår ettåriga bröllopsdag firade vi med att utöka och bli en tvåbarnsfamilj, E föddes.
Sedan blev det lite vila(?) några år innan lillebror kom.
Nu består familjen även av tre underbara barnbarn, och förhoppningsvis dyker det upp några fler så småningom.

Till min man, mina barn med respektive, mina barnbarn:
 
Jag är så glad och tacksam för att ni finns.
Jag älskar er! 
 
 
 


Den här veckan började riktigt bra.
Vid lunchtid i måndags kom en av mina kollegor hem till mig för ett dygn fyllt med prat och åter prat.

Det var så soligt och varmt att vi fick hålla oss i skuggan på terassen till att börja med. Sedan plockade vi med oss vinglas och melon ut till stolarna på gräsmattan för att få lite sol på oss.
Precis när vi slagit oss till ro kom det några regnstänk så vi samlade ihop allt igen och flyttade tillbaka. Det var tur för strax kom den värsta hagelskuren jag någonsin sett, helt galet var det.

A hade önskemål om vad vi skulle äta till middag, det skulle göras langos. Och det hade ju jag inte direkt något mot, ruskigt gott. 
På jobbet brukar det ju skojas ganska ordentligt om min oförmåga att laga mat, så för A måste det ha varit konstigt att se mig göra både langos och rabarberkräm.

Till skillnad mot nattgästen vi hade i helgen kunde A hålla sig i sin egen säng hela natten och behövde inte krypa ner mellan oss.

* * *

"För vi har tagit studenten"
Jag var in till stan idag och såg alla dessa ekipage av varierande modeller fullastade med rusiga och lyckliga studenter. Man blir så glad av att se deras glädje, för dom ligger världen öppen och allt är möjligt.

Jag vill säga till dom att dom ska ta tillvara alla möjligheter, tänka framåt och göra det som känns bäst för dom själva. Plugga, resa eller skaffa jobb direkt.
Man behöver inte veta vad man ska göra resten av livet när man är 18 år, det kommer att ske många kursändringar på den resan.




En lång helg, igen.
Det känns som att det bara är sådana nu, eller så är det jag som har dålig koll på dagarna numera.

Sveriges nationaldag har vi firat.
Eller det är väl inte så många som firar den, dom flesta tycker väl bara att det är skönt med ännu en ledig dag att njuta av.
Själva satte vi ut flaggorna på morgonen och sedan firade vi det hela med en båttur till grannlandet, en tur med Eckerölinjen till Åland. På båten uppmärksammades dagen genom att killarna som underhöll började sin spelning med "Du gamla, Du fria". Lite underligt kändes det allt att stå och sjunga den i en bar på båten, men det gick ju det också.
Det är väl fel att säga att vi var på Åland, vi märkte ju knappt att båten var i land och vände.
En trevlig dag med vänner blev det i alla fall, en dag som avslutades med något glas på några uteserveringar innan vi for hem.

* * *

En nybliven femåring kom och övernattade. Mycket livlig fantasi och mycket att prata om, härliga stunder att njuta av.