Här står jag nu och vet inte vart jag är på väg.

Idag fick jag beskedet, det där beskedet jag inte ville ha.
Att efter att jag har givit firman 37 år av mitt liv så tycker dom att dom inte behöver mina tjänster längre. Dom tycker till och med att jag inte ska ta det personligt.
Mitt svar på det är att för mig är det jävligt personligt att jag får sparken.
 
Det är absolut ingen tröst att jag inte är ensam om att få gå. Det gör det inte ett dugg lättare för mig, eller dom andra som åker ut i den här omorganisationen.
Konstigt nog så har jag inte börjat gråta ännu, det låter ju otroligt eftersom jag bölar för allt i vanliga fall. Men tårarna kommer väl dom också.

Just nu är jag arg, ledsen och bitter.
Och låt mig få vara det, låt mig få landa i det här.
 
Just nu har jag också svårt att se möjligheterna i det här, men dom finns säkert där någonstans. Det måste ju finnas någon annan som ser vad jag har att ge, som inser vilket klipp dom kan göra nu.
 
 
 

1 kommentarer

Carina Forslund

01 Apr 2014 18:41

Du har all rätt att vara bitter idag! Man är sig själv närmast. Jag är bitter med dig! När du orkar, ta hand om dig!

Kommentera

Publiceras ej