Fler bitar av mig

Idag begravde vi min fina farbror. Han som alltid har funnits där, han som satt barnvakt till mig när jag var bebis, han som alltid skojade och fick mig att skratta.

Den grymma sjukdomen gjorde att hans sista år blev jobbiga, både för honom själv och för familjen. Det är skönt att han nu har fått ro.

 

Lillprinsen var med på begravningen och vi pratade om vad som skulle hända innan vi åkte hemifrån. Att man måste sitta stilla i kyrkan och försöka vara så tyst som möjligt, att det skulle vara en del musik och en massa prat. Och att mormor och dom andra där nog skulle gråta, men att det är ingen fara.
Det är helt ok att gråta när man saknar någon som är borta.

Och jag saknar min "aff aff Sö".

 

Från sorgen till glädjen, till middagen var det fullt hus.
Tre barnbarn runt bordet, det är kärlek och glädje.

 

Kvällen avslutades med en paj. Det gick inte att enas om vad den skulle innehålla så det blev en kompromiss, halva med rabarber och halva med äpplen.
Gott var det, från båda sidorna.