Fler bitar av mig

Idag hände det där som jag har varit rädd för. Det där som jag på något vis har lyckats undvika under alla åren jag har tågpendlat.

På pendeltåget gjorde jag precis som vanligt. Lindade in mig som en kåldolme, virade handtagen till väskan runt armen, ställde in väckning på mobilen och så blundade jag och hoppades på att kunna sova en stund.
Det lyckades jag tydligen bra med, för jag vaknade med ett ryck av ett högtalarutrop, "Nästa Stockholms Central".

 

Först fattade jag inte riktigt vad jag hörde, jag skulle ju kliva av i Solna. Jag tittade på mobilen och där syntes fortfarande symbolen för väckningen så den hade inte ringt. Snabbt fick jag kasta mig av tåget, så snabbt att min sjal blev kvar, och byta perrong för att åka två stationer tillbaka mot jobbet.
När jag tittade på mobilen såg jag att jag hade ställt in väckning så duktigt, men på 3:45 i stället för 5:37. Ingen bra start på dagen, och kaoset fortsatte när jag kom till jobbet med sjuka kollegor och strul. 
Jag kom i alla fall bara 10 minuter för sent i stället för 15 minuter för tidigt som jag brukar. Till skillnad mot min lilla omogna kollega som kom inglidande drygt 1,5 timme för sent utan någon ursäkt eller förklaring. 
Jag är rädd att han mycket snart kommer att få höra några sanningens ord från mig.

 

- - - - - - - - - -

 

Ensam hemma i kväll, det är ganska skönt.
Men det betyder ju också att det inte finns någon annan som kan ta kvällsturen med håriga killen, så vare sig jag vill det eller inte så måste jag gå ut en sväng nu.

 

- - - - - - - - - -

 

Gissa om jag kommer att kolla extra noga så att det blir rätt när jag ställer in väckningen på tåget i morgon.