Fler bitar av mig

Det här har varit en lång och skön men lite sorgsen helg.

I fredags efter jobbet flög jag ner till mina föräldrar i Skåne, till det lilla huset som snart inte är deras längre. Det huset dom köpte på hösten 1988 och nu har tagit beslutet att till hösten lämna över till en ny ägare.
Jag har tillbringat minst en sommarvecka där varje sommar sedan 1989, det har varit lugna och rofyllda veckor.

Det känns konstigt att jag nu antagligen varit där för sista gången.

 

- - - - - - - - - -

 

Det känns som att jag för första gången verkligen stått upp för mig själv och vad jag är värd, tack vare det har jag från och med i morgon en ny arbetsgivare.
Det gick väldigt fort när jag fick det här jobbet, jag visste knappt inte vad jag skulle jobba med när jag började där och eftersom vi började med att skriva kontrakt bara på en månad så godtog jag den lön som redan stod där på mitt kontrakt. När vi sedan skulle träffas för att förlänga kontraktet talade jag om att jag inte var nöjd med den lönen och förväntade mig mer, min chef var inte av samma åsikt så det slutade med att jag inte skrev på det nya kontraktet.
Eftersom det byggbolaget jag jobbar för absolut vill ha mig kvar har vi nu löst det så att jag från och med i morgon har en projektanställning i ett annat företag, som glatt betalar mig den lönen jag begärde hos det första företaget.

Jag är glad och stolt över mig själv, att jag stod på mig.
Jag är värd detta.