Nu fanns det ingen återvändo, det gick inte att komma undan.
Efter fyra veckors frånvaro från gymmet var det bara att dra på träningskläderna när E sa att nu kunde jag inte smita undan träningen längre. Hon skulle dit och jag skulle med, så var det bara.

Jag kände mig först svimfärdig bara vid tanken på att träna, men jag bet i alla fall ihop och hängde med bort till gymmet.
Och jag gjorde verkligen det, hängde med. Gjorde i stort sett alla övningar som E gjorde, och gnällde inte allt för mycket tror jag. Gjorde till och med övningar som jag inte alls trodde att jag skulle klara av, men det gick över förväntan.

Nu är det väl bara att vänta in träningsvärken antar jag.
 
 
 
 
gym, träning,

Kommentera

Publiceras ej